Det var en sådan där kväll där allt egentligen redan var avgjort. En match som på pappret betydde väldigt lite – båda lagen var klara för avancemang till division 2. Och kanske var det just därför som spelet böljade som det gjorde, utan den där sista skärpan, utan den där nerven som annars kan få varje byte att kännas som liv eller död.
Men på planen i mötet mellan Åstorp/Kvidinge IBS och Lomma FBC fanns ändå stolthet. Och stolthet räcker långt.
Matchen hann knappt börja innan Friberg redan hunnit presentera sig. Redan innan klockan ens hunnit bli ett minne av avvaktande spel small hans skott i ribban – en metallisk signal om vad som väntade.
Och vid 4:05 kom utdelningen. Friberg höjde blicken, såg ytan och serverade en passning ut mot vänsterkanten. Där stod Hampe, och med ett distinkt dragskott satt 1–0.
Bara trettio sekunder senare, vid 4:35, small det igen. Sebbe vann boll bakom mål, slet sig loss och spelade in framför kassen. Zachris tog emot, lurade ner målvakten och lyfte elegant in 2–0.
Tempot var högt, men känslan nästan lekfull.
Vid 8:11 bröts rytmen när Harry tryckte omkull en motståndare och fick sätta sig två minuter. Lomma tog chansen att flytta upp spelet, och vid 13:49 kom reduceringen – ett lyft från högerkanten som seglade in i det där svåråtkomliga hörnet. 2–1.
Andra perioden började med ett nytt ryck. Vid 5:37 klev Ahl fram och skickade ett skott från mitten. Framför mål stod Sebbe, och med en kylig styrning letade sig bollen in till 3–1.
Efter halva perioden så lämnade Nisse över beskyddet av buren till Ville som delade matchen 50/50.
Lomma vägrade släppa taget. Vid 17:29 bröt deras forward igenom, sköt genom täckande spelare och bollen smet in bakom en skymd Ville. 3–2.
Kort därefter svarade Ville med en räddning som kändes större än bara en räddning – en sådan där som håller ett lag kvar i matchen, åtminstone för stunden.
Tredje perioden blev något helt annat.
Redan vid 3:05 hittade Zachris fram med en passning till Hugo, som laddade ett slagskott. Ännu en gång stod Sebbe rätt – styrning, mål, 4–2.
Men det var här matchen började glida ur händerna.
Lomma träffade ribban och visade att de inte tänkte ge sig. Vid 7:11 studsade bollen kaotiskt framför Ville innan den till slut lyftes in. 4–3.
Och när klockan slog 9:02 kom kvitteringen – en passning som Kotte bröt men oturligt styrdes in i mål. 4–4.
Time-out från Åstorp/Kvidinge. Ett försök att samla tankarna, att stoppa det som höll på att hända.
Det gav effekt – för en stund.
Vid 10:10 slog Ahl en passning från egen planhalva som nästan trotsade fysikens lagar. Den nådde fram perfekt, och avslutet från höger sida av Zachris upp i bortre krysset betydde 5–4.
Men bara sekunder senare, vid 10:35, åkte Friberg ut för slag. Och där började raset.
Vid 11:02 kvitterade Lomma på ett skott från backplats som Ville olyckligt tappade in. 5–5.
Redan vid 11:20 kom nästa slag – ett genombrott på högerkanten, en tappad klubba i försvaret, och plötsligt 5–6.
Vid 14:13 utökade Lomma på frislag från vänster sida. Bollen smet in vid via Villes ben i måt. 5–7.
Och vid 16:53 kom spiken i kistan – en kontring, ett instick i mitten och ett lyft upp i mål. 5–8.
Åstorp/Kvidinge plockade målvakten i ett sista försök att förändra något som redan börjat rinna dem ur händerna. Men vid 17:37 kokade känslorna över när Ahl och en Lommaspelare rök ihop – båda fick sätta sig för hårt spel.
Ett sista hopp tändes när Kotte prickade stolpen.
Men mer än så blev det inte.
Det var kanske en betydelselös match i tabellen. Men mellan 4:05 och 16:53 levde den sitt eget liv – fullt av mål, misstag, briljans och tappad kontroll.
En kväll som började i lekfull dominans och slutade i kaos.
Och någonstans däremellan – allt det som gör innebandy så brutalt, vackert oförutsägbart.
Poängfördelning:
#73 Sebastian Heinegren: 2+1
#3 Zachris Lindberg: 2+0
#25 Leo Ahl: 0+2
#96 Hampus Hansson: 1+0
#4 Hugo Lindstedt: 0+1
#75 Alvins Friberg: 0+1
Huvudtränare Martin lutade sig tillbaka efter matchen, fortfarande med pulsen kvar i kroppen men med ett lugn i blicken som avslöjade helheten snarare än bara kvällens resultat.
– Det här var en speciell match, börjar han. Båda lagen visste vad som gällde – eller snarare att inget egentligen stod på spel. Och jag tycker det märks. Vi får en bra start, gör 2–0 tidigt och spelar med ett fint flyt där.
Han nickar lätt, som om han ser sekvenserna framför sig igen.
– Första halvan av matchen är jag nöjd med. Vi har kontroll, vi sätter våra lägen och spelar ganska avslappnat men ändå strukturerat. Sen blir det lite för mycket “hawaii-innebandy” i tredje perioden. Vi tappar organisationen, tar några olyckliga utvisningar och bjuder in dem i matchen.
Martin drar handen genom håret och ler snett.
– Och då är Lomma tillräckligt skickliga för att straffa oss direkt. Det går fort – från ledning till underläge på väldigt kort tid. Där behöver vi vara mer cyniska och stänga matchen, även om den inte betyder något i tabellen.
Han pausar, men den här gången med ett tydligare lugn.
– Samtidigt… vi ska inte överdriva det här. Det här är en enskild match i ett större sammanhang.
Blicken lyfter, och rösten får mer tyngd.
– Jag är väldigt nöjd med säsongen som helhet. Vi förlorar bara tre matcher på hela året och vi gör det vi satte upp som mål – vi avancerar till division 2. Det är starkt. Riktigt starkt.
Han lutar sig fram igen.
– Grabbarna har gjort ett fantastiskt jobb. Vi har utvecklat spelet, vi har hittat en identitet och vi har visat att vi hör hemma på en högre nivå. Det är det jag tar med mig.
En kort paus, sedan ett avslutande konstaterande:
– Ikväll förlorar vi en match. Men i det stora hela har vi vunnit en säsong.
