Det låg en klar förväntan i luften när matchen blåstes igång. Gruppspelet i Skånemästerskapen för Pojkar A närmade sig sitt avgörande, och för Åstorp/Kvidinge handlade allt om att fullborda något – att gå igenom gruppen utan en enda förlust. De visste vad som stod på spel. Och de tänkte inte släppa det.

Redan efter femtiofyra sekunder kom första tecknet på vad som skulle bli en ensidig historia. Elof vann bollen, lyfte blicken och såg Zachris i mitten. Passningen satt perfekt, som dragen med linjal genom motståndarnas försvar. Zachris fick tid – för mycket tid – och han tog den. Ett lugnt steg framåt, ett distinkt avslut. 1–0. Matchen hade knappt börjat, men riktningen var tydlig.

Åstorp/Kvidinge fortsatte att trycka på. De rörde sig som ett lag som redan visste hur det här skulle sluta. Vid 3:20 fick de frislag i hörnet. Bollen vandrade snabbt vidare till Hedström, som utan att tveka spelade in framför mål. Där hade Melwin smugit upp från sin backposition, nästan obemärkt, och tryckte dit 2–0. Det var disciplin, det var rörelse – och det var effektivitet.

Landskrona försökte samla sig, men varje gång de andades ut kom nästa våg. Vid 7:36 slog Elliot en passning som öppnade hela vänsterkanten. Krika tog emot i fart, drev fram och avlossade ett skott som borrade sig upp i bortre krysset. Ett sådant mål som får bänken att resa sig i ett enda ryck. 3–0.

Och Krika var inte klar. Med drygt tolv minuter spelade sköt han först, följde sin egen retur och slog in 4–0. Det var hunger i varje steg han tog – en vilja att inte lämna något åt slumpen.

Landskrona drog på sig en tvåminutersutvisning för upprepade förseelser precis innan paus. Ett tecken på frustration, på att de jagade mer än de kontrollerade.

I andra perioden fortsatte Åstorp/Kvidinge där de slutade. Redan efter drygt två minuter spelade Elliot ut bollen till Krika på högerkanten. Ett direktskott – snabbt, kompromisslöst – och 5–0 lyste på tavlan.

Det började likna en uppvisning. Vid 6:38 var det Krika igen, denna gång som framspelare. Han hittade Gustav, som säkert satte 6–0. Spelet flöt, passningarna satt, och varje spelare verkade veta exakt var nästa skulle vara.

Men innebandy är sällan helt utan motstånd. Vid 11:48 kom en liten spricka. Åstorp/Kvidinge tappade bollen i vänstra hörnet, ett ögonblicks tvekan, och Landskrona utnyttjade det direkt. En snabb passning in framför mål, en fri forward – och reduceringen var ett faktum. 6–1.

Det blev dock aldrig mer än en parentes i berättelsen. För den här matchen tillhörde Åstorp/Kvidinge. De spelade med kontroll, med självförtroende och med en tydlig målbild: att gå obesegrade genom gruppen.

Och när slutsignalen kom var det precis vad de hade gjort. Gruppetta. Utan en enda förlust. En prestation som inte bara syntes på resultattavlan – utan kändes i varje byte, varje passning, varje mål.