Det låg något avgörande i luften redan från första nedsläpp. USM regionfinal. Höllviken mot Åstorp/Kvidinge IBS. En match där varje byte kändes som ett kapitel i en berättelse ingen av lagen ville få ett sorgligt slut på.
Det dröjde bara 2 minuter och 53 sekunder innan Höllviken skrev den första raden. Frislag mitt i banan. Inget märkvärdigt vid första anblick – några pet, ett snabbt beslut – och så ett lågt dragskott som letade sig fram som en viskning genom trafiken. Bollen smet olycksbådande mellan benen på Alias. 1–0. Det var ett sådant mål som inte smäller, utan gnager.
Åstorp försökte samla sig, bygga spel, hitta rytmen. Men klockan tickade obarmhärtigt. Vid 12:27 kom nästa slag. Mille bröt ett inspel – precis det man ska göra – men innebandy är grym. Bollen studsade vidare, rakt till en fri Höllvikenspelare i slottet. Ett snabbt avslut. 2–0. Publiken drog efter andan. Åstorp kände hur uppförsbacken lutade lite mer.
Andra perioden började med ett visst trots i Åstorps steg, men Höllviken var metodiska. Vid 8:28: frislag i höger hörn. Bollen rullades upp till en markerad spelare – men markering räckte inte. Direktskottet satt till vänster om Alias. 3–0. Ett mål som kändes inövat, kliniskt, nästan kyligt.
Sekunder senare: Gustav. Stolpen. Ett ljud som ekade högre än ett jubel. Där och då hade matchen kunnat ta en annan riktning.
Tredje perioden maler på och Åstorp kämpar och sliter för att få till en reducering men det vill sig inte.
10:52. Time-out Åstorp. Orden i båset var intensiva, rösterna snabba. Allt eller inget.
Och de valde allt.
Målvakten plockades. Sex utespelare. Full fart framåt. Ett sista försök att skriva om berättelsen. Vid 13:26 hände det. Elof hittade Zachris. Ett ögonblick av stillhet – laddning – och så ett dragskott från mitten som satt. 3–1. Hoppet fladdrade till, som en låga i draget från en öppen dörr. Nu lever det, om så bara lite.
Men Höllviken lät sig inte rubbas. 14:41. Bollvinst i vänster hörn. En snabb blick upp, en pass längs vänsterkanten. Forwarden tog emot, lyfte – och bollen seglade in i den tomma buren. 4–1. Punkt.
När slutsignalen ljöd var det inte bara matchen som var slut, utan också resan här. Åstorp/Kvidinge hade gett allt, plockat målvakten, vågat tro. Men Höllviken var starkare den här dagen.
Poängfördelning:
#3 Zachris Lindberg: 1+0
#47 Elof Bladh: 0+1
Christian, huvudtränare Åstorp/Kvidinge:
”Vi visste att det skulle bli en tuff match och vi försökte följa vår plan, men tyvärr gör vi några enkla misstag i början som kostar oss. Vi får inte ge bort mål på frislag eller enkla situationer i slottet. Men jag är stolt över hur spelarna kämpade och försökte ändra matchbilden, särskilt när vi plockade målvakten – vi gav verkligen allt.”
Bonny, assisterande tränare:
”Det är alltid tufft när det går snabbt åt fel håll. Men det var viktigt att laget fortsatte tro på sig själva. Vi hade några bra chanser, och jag tycker det är positivt att vi aldrig slutade kämpa, även om siffrorna blev tuffa.”
CW, assisterande tränare:
”Höllviken var effektiva idag, och vi får erkänna att vi inte nådde upp i samma intensitet första delen av matchen. Men vi såg att när vi plockade målvakten så skapade vi tryck och fick in ett mål. Det visar att vi har resurser och idéer att vända matchen, vi behöver bara vara mer konsekventa från start.”
Oliver, assisterande tränare:
”Vi har många lärdomar att ta med oss härifrån. Matchen var inte förlorad förrän siffrorna blev som de blev, och spelarna visade verkligen hjärta i slutet. Det känns tungt i bröstet att USM resan tar slut här och jag lider med killarna.”
