Det började med det där speciella USM-suset i hallen. Ett derby mellan Åstorp/Kvidinge och Munka Ljungby. Allt stod öppet.
Men det var Munka som slog första hugget.
6.16 på klockan. Ett till synes ofarligt uppspel längs högerkanten, bollen snett bakåt – nästan nonchalant – upp i slottet. Där står deras center. Fri. Klubban sveper till och avslutet sitter stenhårt. 0–1. Ett mål som kändes mer än det lät, som ett plötsligt drag i magen.
Och innan Åstorp/Kvidinge riktigt hunnit samla sig kommer nästa smäll.
8.03. Skott från backplats. Alias är med, räddar först. Ribban sjunger till. Men innebandy är ibland grym. Bollen studsar, tar på Alias rygg och rullar retfullt över linjen. 0–2. Ett sådant mål som lever sitt eget liv och lämnar en målvakt stirrande upp i taket.
Periodpaus. Andhämtning. Blickar som möts i båset.
Andra perioden blir något annat.
Det tar 39 sekunder. Leo har bollen, ser läget, spelar bak till Melwin på back. Melwin tvekar inte. Skottet kommer snabbt, rent, perfekt. Första krysset. Nätet smäller till. 1–2. Hallen vaknar.
Åstorp/Kvidinge trycker på, men spelet hackar till vid 6.23 när Elliot får två minuter. Boxplay. Munka luktar blod. Ett skott – pang – ribban. Ett andetag från 1–3, men ribban står emot och publiken pustar ut.
Tyvärr bara för ett ögonblick.
12.49. Munka kommer igenom centralt, rakt in i slottet. Ett snabbt avslut, lågt till vänster om Alias. 1–3. Ett mål som skär igenom energin som en kall vind genom hallen.
Men matchen vägrar dö.
Tredje perioden. Ny kraft. Nya ben.
3.48. Melwin kliver fram igen, den här gången från mitten. Skottet är inte perfekt, men innebandy bryr sig inte om perfektion. Bollen styrs via Zachris axel och in. 2–3. Plötsligt är det match igen. Hoppet lever, pulsen rusar, bänken exploderar.
Men så, när marginalerna är som tunnast, kommer misstaget.
4.39. Ett felpass från back. En sekunds tvekan. Munka snor bollen, spelar rakt in i mitten. Deras center är fri. Avslutet är kliniskt, rakt upp i nättaket. 2–4.
Det är ett mål som tystar mer än det jublar.
Åstorp/Kvidinge försöker samla en sista forcering. Skott kommer, kamp längs sargen, klubbor som slår mot golvet i frustration. Men tiden rinner iväg, sekunderna blir fiender.
När slutsignalen till slut ljuder står siffrorna kvar på tavlan: Åstorp/Kvidinge IBS – Munka Ljungby 2–4.
Matchens lirare delade Gustav ut till Melwin för han härliga kamp på planen och ett läckert mål!
Poängfördelning:
#23 Melwin Hallberg: 1+1
#3 Zachris Lindberg: 1+0
#43 Leo Westerberg: 0+1
Efter matchen är det tystare i korridoren utanför omklädningsrummet. Svetten har kallnat, klubborna lutar mot väggen. Där står tränarstaben samlad – huvudtränare Christian tillsammans med assisterande CW, Oliver och Bonny – och försöker sätta ord på en match som fortfarande skaver.
Christian börjar. Rösten är lugn, men blicken avslöjar hur mycket han bryr sig.
– Vi gör en fullt godkänd insats sett över 60 minuter, säger han eftertänksamt. Men på den här nivån blir varje misstag brutalt straffat. Deras mål kommer inte från långa anfall – de kommer från våra små tapp i fokus.
Han stannar upp en sekund, nästan som om han spelar om matchen i huvudet.
– Vi har chanser att vända. Vi är där. Men vi är inte tillräckligt kliniska.
CW tar vid, mer rak i tonen.
– Jag tycker vi visar karaktär, säger han. Efter 0–2 är det lätt att vika ner sig, men vi kommer ut och tar tag i matchen direkt. 1–2-målet ger oss energi, och i tredje är det egentligen små marginaler som avgör.
Han skakar lätt på huvudet.
– Stolpar, ribbor… och ett felpass. Det är innebandy.
Oliver lutar sig fram, engagerad, nästan otålig.
– Det som gör ont är att vi vet hur bra vi kan vara, säger han. När vi rullar boll, när vi vågar spela enkelt och snabbt, då är Munka inte bekväma. Men vi tappar tålamod ibland och går bort oss centralt.
Han nickar mot planen bakom väggarna.
– Det är lärdomar vi måste ta med oss. USM är stenhårt.
Bonny avslutar, med ett mjukare tonfall men tydlig stolthet.
– Jag är ändå jäkligt stolt över grabbarna, säger han. De kämpar hela vägen, de ger sig aldrig. Att komma tillbaka till 2–3 visar moral. Det är ett lag som tror på varandra.
Han ler snett.
– Resultatet svider, men prestationen bygger något. Och det här laget är inte färdigt än.
Fyra röster, olika nyanser – men samma känsla. En förlust på pappret.
En erfarenhet i ryggraden.
