Helg igen och det betyder oftast att det är dags för match igen. Denna söndag var det Bjärreds IBK som stod för motståndet.
Matchen blåses igång och vi hinner bara spela i 47 sekunder innan Bjärred gör mål. Hemmalagets center spelar ut till vänster forward som fintar vår back när hon vänder in i banan, tar några steg och skjuter bollen i mål. Kalldusch och jobbig start såklart.
Vid 3.27 gör Bjärred 2-0 när deras center får en passning i mitten, vänder upp och skjuter en boll som går in till höger om Linnéa. Vi är absolut inte utspelade utan känner att det fortfarande ska gå att hämta in underläget.
Vid 12.03 reducerar vi till 2-1 när Filippa spelar fram bollen till Mimmi, forward för dagen, som skjuter bollen stolpe in. Skönt för tjejerna när vårt stundtals fina passningsspel ger resultat.
Andra perioden drar igång och efter 4.31 gör Bjärred mål när vi tappar markering. En av deras anfallare står helt fri i slottet där hon får en passning. Skott, mål och 3-1. Riktigt surt då vi egentligen har fler målchanser.
Exakt två minuter senare gör Bjärred ännu ett mål. En Bjärredspelare vinner bollen på högerkanten, vartifrån hon skjuter till vänster i mål. 4-1 och riktigt tungt.
Tredje perioden hinner vi spela i ca en minut innan Bjärred gör mål igen. En anfallare i Bjärred passar från vänster hörn ner till en lagkamrat, som i princip slänger bollen mot mål, där den smiter in vid Linnéas högra stolpe och det står 5-1 på tavlan.
Efter 11 minuter spelade driver nr. 31 i Bjärred med bollen bakom mål och slår in den sin medspelare som skjuter in den vid stolpen och därmed gör 6-1 som blir slutresultatet i matchen.
Tråkigt med ännu en förlust, men jag tycker inte att resultatet riktigt återspeglar spelet. Vi har ofta en ganska bra press runt mål och många fler avlossade skott än Bjärred. Dessvärre går dessa antingen utanför eller rakt på målvakten. Bjärred lyckas vara mer effektiva och sätter sina lägen. På det sättet är matchen väldigt lik föregående match mot Gårdarike, då vi även då skjuter mer men inte lyckas få in bollen. Men så länge det finns chanser, så finns det hopp. Och därför ger tjejerna heller aldrig upp matchen och fortsätter kriga ända till slutsignalen ljuder, vilket såklart gör oss ledare väldigt stolta.
/Ledarna
