Det var en sådan kväll där varje sekund bar på något större. En kvalmatch, ja – men också en gräns mellan två divisioner, mellan dröm och verklighet. När Åstorp/Kvidinge IBS tog emot Frosta IBF låg förväntningarna som ett tryck över den publik fyllda hallen.
Redan efter drygt sex minuter, 6:07, kom första urladdningen. Felix slog en passning som skar genom försvaret ut till Silver på vänsterkanten. Med ett snabbt ryck lämnade han sin försvarare bakom sig, vek in och placerade bollen i bortre krysset. 1–0 – och publiken vaknade på riktigt.
Matchen fortsatte i samma riktning, och när klockan kröp upp mot 15:16 var det dags igen. Ahl avlossade ett skott, Wester kastade sig in i närkampen framför mål, slet till sig bollen och petade tillbaka. Ahl behövde bara ett ögonblick – 2–0, lågt och kontrollerat.
Andra perioden hann knappt börja innan Åstorp/Kvidinge slog till igen. Redan 1:09 stod Friberg rätt när Kotte spelade fram från bakom mål, och 3–0 var ett faktum. Några minuter senare, vid 4:11, kom nästa slag: Max från hörnet upp i slottet till Hampe, som tog emot, la till rätta och vispade in 4–0.
Men innebandy svänger snabbt. Vid 5:02 åkte Hugo ut för slag, och bara knappa halvminuten senare, 5:31, reducerade Frosta med ett rappt skott från slottet. När klockan visade 6:20 kom även 4–2 efter ett nytt avslut från distans. Och vid 11:59, efter ett listigt frislag i hörnet, stod det plötsligt 4–3.
Det som nyss varit kontroll hade blivit nerv.
Men precis innan periodpausen, när matchuret närmade sig 18:41, svarade hemmalaget. Ville kastade ut bollen, Sebbe tog den med sig in centralt och satte dit 5–3. Ett mål som gav andrum.
I tredje perioden visade Åstorp/Kvidinge varför de var här.
Vid 2:01 fick Ahl bollen av Abbe, fintade upp målvakten och la kyligt in 6–3. Bara sekunder efter en utvisning på Frosta vid 2:30, rullades bollen runt och vid 2:51 small det igen – Friberg fram till Sebbe som satte 7–3 i bortre.
Frosta vägrade dock släppa taget. Redan 3:12 reducerade de till 7–4 efter ett inspel och avslut i tom bur, och vid 5:01 kom 7–5 efter ett bolltapp i mitten.
Spänningen kröp tillbaka.
Men mitt i trycket, när klockan visade 7:09, vann Åstorp/Kvidinge boll centralt. Sebbe hittade Wester som gick förbi sin gubbe och lyfte in 8–5. Ett mål som bromsade fallet. Kort därefter skramlade Frosta både stolpe och ribba – marginalerna var på hemmalagets sida.
När matchen nådde 14:26 chippade Kotte in bollen, och Hampe styrde in 9–5. Frosta tog timeout, samlade sig – och tryckte på igen.
Vid 16:12 kom reduceringen till 9–6 efter ännu ett bolltapp, och nerven steg igen. Men svaret var omedelbart: redan 17:07 spelade Ahl ut till Wester som satte 10–6. Frosta chansade, plockade målvakten, och vid 17:44 kom 10–7.
Allt levde – men bara i några sekunder till.
Vid 18:39 sköt Friberg, bollen studsade upp i luften, och Hampe tog ner den med en känsla som fick tiden att stanna. Sekunden senare låg den i mål. 11–7.
Och när klockan tickade mot slutet, 19:25, spelade Ahl och Wester sig fram tillsammans en sista gång. Passning, öppet mål – och 12–7.
När slutsignalen ljöd var det inte bara en seger.
Det var ett avgörande. Ett ögonblick som förvandlades till historia.
Åstorp/Kvidinge IBS hade vunnit – och var klara för Division 2!
Matchens lirare den rosa cowboyhatten lämnade Sebbe över till Hugo för hans slit på planen och att han oavbrutet käckade skott!
Poängfördelning:
#43 Leo Westerberg: 3+1
#25 Leo Ahl: 2+2
#96 Hampus Hansson: 3+0
#73 Sebastian Heinegren: 2+1
#75 Alvin Friberg: 1+2
#71 Ville Kotteby: 0+2
#15 Elias Silversand: 1+0
#40 Ville Elgström: 0+1
#21 Albin Brendheden: 0+1
#9 Max Lundqvist: 0+1
#5 Felix Erlandsson: 0+1
Huvudtränare Martin:
“Vi får en drömstart och gör 4–0 tidigt, precis som vi pratat om. Men det här är kval – det kommer alltid en reaktion. När de går upp till 4–3 visar vi ändå karaktär som gör 5–3 innan paus, det är otroligt viktigt. I tredje tycker jag vi är starka mentalt. Varje gång de närmar sig svarar vi direkt. Det är ett tecken på ett lag som är redo för nästa nivå. Och det är vi nu.”
Han stannar upp, tittar ut över planen där spelarna fortfarande firar.
“Det här laget har jobbat hela säsongen för det här. De förtjänar Division 2.”
Assisterande tränare Bonny:
“Det som imponerar mest på mig är hur vi hanterar svackan i andra perioden. Vi tappar lite struktur, absolut, men vi faller inte ihop. Vi hittar tillbaka till vårt spel. Och i tredje, när det verkligen gäller, då är vi kliniska. Vi gör mål på rätt tillfällen.”
Han ler lite.
“Sen har vi spetsen. När Ahl, Sebbe, Wester och Hampe får lägen – då smäller det.”
Assisterande tränare Pålle:
“Jag gillar att vi vågar fortsätta spela, även när de gör sina mål. Det är lätt att börja backa hem och bli rädd, men vi fortsätter trycka. 7–3-målet till exempel, det är innebandy som vi vill spela den.”
Hon nickar mot planen.
“Sen finns det detaljer vi måste slipa på inför Division 2 – vi släpper in lite för enkla mål. Men idag handlar det bara om en sak: vi vinner, och vi går upp.”
Assisterande tränare Håkan:
“Det är en känslomatch. Man ser det på killarna – ibland går det lite fort i huvudet. Men vi visar hjärta. Och när det står och väger i tredje perioden, då kliver våra ledande spelare fram.”
Han skrattar till.
“Hampe vid 11–7… det är klass rakt igenom. Sådana mål avgör kvalmatcher.”
Han sammanfattar kort:
“Vi böjer oss, men vi bryts inte. Och nu är vi där vi ska vara.”
Bakom dem fortsätter firandet. Ett lag, en säsong – och till slut, en plats i Division 2. Det hela avslutas med att spelarna drar in Martin i duschen under glada skratt och tillrop.
Nu väntar en betydelselös sista match mot Lomma på onsdag där båda lagen är klara för avancemang till Division 2.
