Klockan stod på 4:26 när första kapitlet skrevs. Frislag i vänstra hörnet. Ahl stod stilla ett ögonblick, som om tiden saktade ner runt honom. Sedan kom passningen – perfekt skuren genom luften, rakt in framför mål. Sebbe behövde inte ens ta emot. Han mötte direkt. Ett rent direktskott som small in bakom målvakten. 0–1. En start som kändes lika självklar som den var vacker.
Bara några minuter senare, vid 7:23, var det dags igen. Ahl plockade upp bollen, vred bort sin försvarare med en liten kroppsfint och såg luckan öppna sig centralt. Där stod Roffe – redo. Passningen satt på bladet, och direktskottet kom lika snabbt som en reflex. Bollen ven in i nät. 0–2. Effektivt, kyligt, obevekligt.
Pressen från Åstorp växte, och vid 10:11 blev den nästan för tung att bära. Sofiero försökte rensa, men bollen studsade fel, träffade fel – och gled in i eget mål. 0–3. Ett sådant där mål som inte ser snyggt ut, men som säger allt om matchbilden.
Matchen hettade till. Larre trycktes över sargen i en hård närkamp och domaren höjde armen – 2 minuter för hårt spel. Senare, vid 14:59, åkte även Abbe ut för samma sak. Spelet blev fysiskt, grinigt. Mitt i allt fick Max ett gyllene läge i en kontring – han lyfte bollen… men stolpen stod i vägen. Ett metalliskt eko genom hallen.
I andra perioden tog Åstorp över helt.
Vid 9:30 small det igen. Ahl drog till från distans, ett tungt skott som målvakten bara orkade styra ut. Returen studsade rakt ut – och där kom Hugo som en skugga ur mörkret och tryckte in den. 0–4. Ett mål byggt på vilja.
Vid 13:26 kom ett mål som kändes nästan provocerande enkelt. Målvakten kastade ut bollen långt, Ahl tog emot i fart och istället för att skjuta hårt valde han det kyligaste alternativet – en lös placering vid sidan av målvakten. Bollen rullade in. 0–5. Klass rakt igenom.
Och nu började det rinna iväg.
Vid 14:42 höll Silver i bollen nere i vänstra hörnet, lockade in försvararna och slog sedan en knivskarp passning in framför mål. Melwin dök upp i exakt rätt ögonblick och styrde in den. 0–6.
Bara sekunder senare, 15:18, kom ett nytt frisläge. Harry slog in bollen från hörnet, och där stod Hampe, redo att ta emot trycket. Han styrde in den via stolpen – ett sådant mål som känns i hela kroppen. 0–7.
Och innan någon hann samla sig, vid 16:00, var det dags igen. Ahl fick bollen och serverade ännu en perfekt passning rakt in i slottet. Zachris mötte den direkt och stänkte upp den i nät. 0–8. Det var ren uppvisning.
Mitt i allt åkte Ville ut för 2 minuter vid 17:00, men Sofiero kom ingen vart. Nisse stod i vägen med ännu en benparad.
Tredje perioden började med ett snabbt mål från Sofiero. Vid 0:15 kom ett skott, Nisse räddade – men returen studsade ut till höger där den trycktes in. 1–8.
Men Åstorp svarade direkt. Vid 0:51 sköt Zachris ett hårt skott som målvakten inte fick kontroll på. Returen studsade rakt ut – och där stod Ahl igen. Självklart. Han slog in den. 1–9.
Vid 2:12 reducerade Sofiero till 2–9 efter ett fint anfall på vänsterkanten. Ett snyggt mål – men också det sista riktiga hotet.
För sedan tog Åstorp över igen.
Vid 9:51 fick Silver bollen i högerhörnet. Han tittade upp och hittade Larre högre upp i banan. Passningen satt perfekt, och Larre vispade till direkt. Bollen susade in. 2–10.
Vid 14:04 kom matchens kanske snyggaste mål. Bollen gick som på räls genom hela laget – passning efter passning utan att någon ens behövde stanna upp. Till slut fick Larre bollen och spelade vidare till Roffe som satte direktskottet. 2–11. Ren innebandymagi.
Bara 45 sekunder senare, vid 14:49, slog Max en diagonalpassning som skar genom hela försvaret. Hampe mötte den direkt och tryckte in den. 2–12.
Och vid 15:31 fortsatte samarbetet mellan Sebbe och Ahl. Sebbe serverade, Ahl avslutade – rakt upp i bortre krysset. 2–13. Ett mål som fick allt att se enkelt ut.
Sofiero fick in 3–13 vid 16:32, men dramatiken var inte över.
Kort därefter kastade Harry klubban och åkte på 2+10 minuter. Ett frustrerat ögonblick – och Åstorp fick spela boxplay.
Men istället för att backa hem, gick de framåt.
Vid 17:47 slog Friberg en perfekt löpboll till Max, som tog emot, rundade målvakten och lade in den i tom bur. 3–14.
Och bara sekunder senare, vid 18:03, small det igen – fortfarande i boxplay. Friberg hittade Sebbe som klev in och avlossade ett skott som tog i ribban och gick in. 3–15.
Två mål i boxplay.
Som en sista signatur.
Matchens lirare den rosa cowboyhatten lämnade Max över till VÄGGEN Nisse i kassen med motiveringen att utan honom hade vi haft en helt annan matchbild!
Poängfördelning:
#25 Leo Ahl: 3+4
#73 Sebastian Heinegren: 2+1
#96 Hampus Hansson: 2+0
#89 Robin Svanberg: 2+0
#6 Laurentin Hanfler: 1+1
#3 Zachris Lindberg: 1+1
#9 Max Lundqvist: 1+1
#15 Elias Silversand: 0+2
#75 Alvin Friberg: 0+2
#26 Melwin Lindholm Hallberg: 1+0
#4 Hugo Lindstedt: 1+0
#10 Harry Staaf: 0+1
Det är ett nöjt men samlat Åstorp/Kvidinge IBS som samlas i omklädningsrummet efter slutsignalen. Huvudtränare Martin lutar sig tillbaka en sekund innan han börjar prata – inte med ett leende av lättnad, utan med blicken redan riktad framåt.
– Vi gör 15 mål, och det är klart att det är mycket som är bra offensivt. Men det jag gillar mest är hur vi gör dem. Det är inte bara individuella prestationer, utan vi spelar oss fram till lägena. Klapp-klapp-målet till 2–11 är ju skolboksexempel på hur vi vill spela innebandy.
Martin lyfter också fram lagets tålamod i första perioden.
– Vi får utdelning tidigt med 0–1 och 0–2, men det är ändå en period där vi slarvar lite i försvarsspelet. Nisse får göra ett par riktigt viktiga räddningar där. Hade de fått in ett mål där, då kan matchbilden bli en annan. Så hans insats där… den är nästan matchavgörande i det tysta.
Han blir lite mer allvarlig när han kommer in på utvisningarna.
– Vi måste vara smartare. Att vi drar på oss utvisningar för hårt spel och frustration – det kommer kosta oss i kvalet om vi inte städar bort det. Samtidigt gillar jag hur vi hanterar det idag. Två mål i boxplay… det visar vilket självförtroende vi har just nu.
Ett kort leende bryter igenom.
– Det är inte varje dag man gör två i boxplay, det ska vi inte låtsas som.
Han avslutar med att lyfta blicken framåt.
– Serien är klar nu. Det här var sista steget. Nu börjar något annat. Kvalet kommer bli en helt annan typ av matcher – tajtare, tuffare, mer cyniska. Men spelar vi med den här farten, den här beslutsamheten… då vet vi att vi kan slå vem som helst.
Han reser sig upp, klappar händerna en gång.
– Men imorgon börjar vi om. Då är det 0–0 igen.
