Redan i omklädningsrummet innan match så märktes att tjejerna ville ge Hofterupstjejerna en speciell Alla Hjärtans Dag-present i form av en förlust. Det behövdes inte tagga igång någon spelare i dag inte!

Några direktiv fick de såklart och fokus låg på att pressa Hofterup över hela banan, hålla kolla centralt och utnyttja det vi tränat på offensivt under hela hösten. Vi pratade även om att våga. Våga trycka upp backar högt i banan och våga ta avslut. Inga enkla avslut, men att skjuta direkt vi kom i skottläge.

Matchen börjar dock med en riktig kalldusch när Hofterup tar ledningen efter ca 20 sekunder. Deras nr 13 är mycket stark och vet hur man vrider sig in till skottläge från snett bakom mål. Sånt som händer och alla är fortsatt lugna och lagkapten Moa peppar laget. Det dröjer inte länge innan vi svarar och efter tre minuter är ställningen 1-1 då Moa gör sitt första av två mål under kvällen. Efter ytterligare tre minuter har vi sedan vänt på matchen och har en 2-1 ledning. Den ledningen håller vi till pausvilan. Vi kommer ihåg att vi i första mötet med Hofterup i höstas även då hade ledningen med 2-1, för att sedan tappa den till förlust 2-4. Under pausen pratar vi mycket om att hålla ner skotten, fortsätta göra jobbet och kriga.

Andra perioden blir något av ett ställningskrig fram till tionde minuten då vi får in 3-1. Efter det så kommer Hofterup av sig och det märks att de inte är vana att ligga under och bli tillbakapressade. Vi får en liten energiboost av målet och börjar nu våga ännu mer. Hofterup är ju otroligt bra offensivt, men när vi väl är i deras zon så känner vi att vi får mer och mer övertag. I denna perioden håller vi ner skotten och i minut 14 så får vi så 4-1 och precis innan periodvilan så forcerar Moa in sitt andra mål. 5-1 inför tredje och nu handlar paussnacket om att lugna ner tjejerna och fortsätta hålla fokus. Oavsett vad som händer.

Defensivt gör vi en stabil insats och framförallt centrarna tar ett hårt jobb för att stänga ner deras offensiv. Även på kanterna är det oftast stängt då våra forwards låser fast backar och hindrar uppspel. Backarna sliter hårt och frustrerar deras forwards som blir tvungna att ta till lite väl hårda metoder (att det inte blir några utvisningar, för båda lagen, är bara konstigt) för att försöka vinna boll. Elsa i målet är lugn och trygg och agerar extraspelare med sina pricksäkra utkast som vi kan kontra på och flytta upp spelet till deras zon. Ett mål får Hofterup in, men det stannar där.

Tre poäng betyder dessutom att vi redan med två matcher kvar säkrat silvret i serien (!) och det är en mycket bra prestation med tanke på att årets serie är lite vassare än förra säsongen, då vi också knep silvret.